Rhinoceros

Matte och husse kallar mig noshörning och klagar på hunduppfostringsböckerna (de jag inte hunnit tugga på). I dem står bara hur man hindrar hundar som drar framåt. Inget om hur man får med sig hundar som bara ska stanna och nosa hela tiden.

Bra tycker jag. Dom läser böcker - jag läser marken.

Trösta matte

Matte är ledsen och arg. Hon har läst en bok som heter Ögonen i Gaza av Erik Fosse och Mads Gilbert som handlar om Israels anfall mot Gaza julen 2008 och nu är hon bara arg.

Jag skäller på alla dumma människor och tycker att alla snälla människor ska göra något och inte bara prata. T ex gå med i http://shiptogaza.se/sv.

Kompisar

Alla hundar är snälla. Snällast är Hanna-hund.

Nästan alla människor är snälla.

Här är min lista på snällaste tvåbeningar.

1. Mattes bror som heter Leif. Jag tror att han tycker mest om mig av alla.


2. Gustav, som inte riktigt är min husse, fast nästan ändå.


3. Magnus. Han var min daghusse förut.


4. Ingalisa. Hon blir nästan aldrig arg när jag drar i Hannas öron eller koppel.


5. Liliane. När jag var valp fick jag min första repstump av henne och jag fick sova i hennes knä så länge jag ville.

Vitt, vitt, vitt

Idag gillar jag:

1. Snö


2. Snö


3. Snö
   

Förstår mig inte på matte och husse. Dom bara klagar när det är som bäst.

En bra dag

Fyra tecken på en bra dag.

1. Äntligen är det vita på marken mjukt igen, så man kan kissa och bajsa lite skönt.


2. Träffade Snäll-Hanna på morgonpromenaden. Blir glad hela dagen.


3. Andreas är hemma hos mig idag.


4. Husse har tagit fram min favoritleksak - och den är min, bara min. Favoritleksaker är de som piper högt. Jag får leka alldeles för sällan med dem. Husse och matte säger av någon obegriplig anledning alltid "jag orkar inte, tag bort den där".

Stridshund 90

Igår hälsade jag på min andra husse, Andreas. Åker bil gör jag endast under protest. Husse får lyfta upp alla min kilon i skuffen, för hoppar in - det gör jag inte.

Andreas hade på sig kläder som luktade mycket intressant och det fanns väldigt många andra människor med kläder som luktade lika intressant.

Fick inte sniffa på alla för matte.

Lyckades snika åt mig massor av smörgåsbitar och bullsmulor på marken.

Den tråkiga bilresan hem fick ändå en guldkant eftersom jag var blöt och lerig från öron till svanstipp när husse skulle lyfta in mig. Så går det när dom tvingar mig att åka bil.

Vad som gör livet värt att leva

Att få busa med andra hundar.
Stor eller liten spelar ingen roll. Nästan alla hundar är snälla, men Hanna-hund är snällast av alla.

Att få nosa i alla spår och på var enda kissfläck på promenaden.
Bästa spåren att nosa i är kattspåren och hundspåren, men även fåglar, männsikor, bilar och cyklar går bra.

Grisöron.
Rökta förstås.

Att ibland få lägga upp mina 27 kilo i mattes eller husses knä.
Fast inte någon lång stund.

Tråkig eftermiddag. Som tur är har matte och husse inte stängt dörren till skåpet under diskbänken.

Roar mig kungligt med soporna. Inte längre en tråkig eftermiddag.